När jag fick en studieplats i Sverige brast jag i gråt av två anledningar – jag var jätteglad för studieplatsen, men samtidigt var jag ledsen för att jag skulle bli tvungen att flytta bort från Helsingfors när sommaren var slut. Helsingfors har blivit en kär hemstad, något som jag inte kunde föreställa mig när jag flyttade hit. Jag blev förälskad i Helsingfors när jag satt på spårvagnen och kände den sköna varma solen på mitt ansikte. Då förstod jag hur vackert och underbart Helsingfors är. Under de tre åren jag bott här har jag upplevt sådana små förälskelser varje år och under varje årstid. När jag promenerar ute på stan, väntar på bussen eller sitter avslappnat och tittar på alla som går förbi. Helsingfors är helt enkelt vacker på grund av sin mångsidighet. I sommar tänker jag sitta på klipporna på Stenudden, bada i havet, njuta av stor-Berghäll, överväldigas av allt det vackra i trä-Kottby och äta sorbet vid en gammal glasskiosk av trä och åka med ettans spårvagn från ändhållplats till ändhållplats. Helsingfors hemlighet är Helsingfors i sig självt, att det inte finns en likadan stad någon annanstans i världen.